Wednesday, June 13, 2012

THE FACT SHEET!

   Oh God! This is so annoying! Wanna bite a people, really! Errrrr! Its 11:12pm and still I’m waiting for our internet connection to get back, kainis ang Globe eh! Maghapon na! Amp. I can’t sleep. Oh nooooo! What am I gonna do now? We don’t have an internet connection as of this very moment, what else can I do? Nakakabato na kaya yung mga palabas sa cable. Tss. This is pissing me off! Sira ata ‘tong laptop ko eh, ang sabi ba naman sa net connection eh, “Network 5: Internet Access” Shets lang, eh pagka-open ko naman ng browser “Problem loading page” slash “This webpage is not available”. Fcking Prank then? Not now, wala ako sa mood. Ahhhhh! Sa sobrang badtrip ko, I even bit my lower lip that hard causing it to ache like this. Hanubayan.. Ang OA ko naman mainis? Well.. This is really freakin’ irritating, truly. I’m like insomniac tonight. Ugh, ikaw ba naman kasi ang gumising ng 10am. Oh well, you will not wonder why I’m like this way.. Yeah, yeah. Eh ano naman ba ang problema kung ganoon? May magagawa naman ako kung sakaling hindi ako makatulog eh.. pero ngayon? Goddamn sheyts, walang internet connection! Tiniis ko na ‘to buong maghapon ah. *grunt* This is a torture! It makes me wanna daydream about the things I really want to have right now.. my materialistic plans. Hmm.. Buti nalang maganda ang araw ko ngayon, nasisira lang talaga kasi hindi ako makatulog ngayong gabi. Nabibingi naman ako mag-soundtrip ngayon, mas hindi ata ako makakatulog. Not this time. 

   PS. Ang gagu talaga ng laptop ko, tiningnan ko ulit eh. Internet access daw tapos ayaw naman magloading ng fb.com. You bitching me out talaga ha? Tss. I’ll try to sleep. Calm down Idynell. Ang OA mo na naman.

   PS. again, I’m so bitter noh? HB kasi eh.. Oh don’t you dare think that I’m Heart Broken. Yuuuck?? I’m High Blood today, okay? For now, that’s the meaning of HB ha? Ha? Yeah I know you get it na. Kkbye! Uhh wait, ipo-post ko nalang siguro ‘to sa blog ko bukas ‘pag may net connection na. Night.

Wednesday, June 6, 2012

HAPPY 1ST ANNIVERSARY!!! =)

"If I’m not mistaken, this blog is quite near to celebrate its 1st anniversary. Whooo!" 

     Yan ang sabi ko sa last post ko, but when I checked my very first post on this blog, I've seen June 06, 2011! So, ano ha? HAPPY HAPPY ANNIVERSARY!! More stories to share!! :) Kaya tune in lang! HAHAHA.

PS. Natatawa nalang ako sa tuwing nababasa ko yung posts ko last year, na halos mabaliw ako sa TBPY. Haha! Get over it! =D

Stay..

Hellooo?? *kroo kroo kroo* Yeah yeah.. I’ve almost forgotten you, and I’m sorry. Summer is almost over and classes are about to start na and If I’m not mistaken, this blog is quite near to celebrate its 1st anniversary. Whooo! That’s great! I’m writing like forever, maybe seldom but I assure to keep in touch. And don’t you worry my e-diary, I’ll never get sick of telling my stories to you. Just be patient if sometimes, I take so long in posting. *grins*
     Kung napapansin mo, iba yung presence ko ngayon, may iba eh, feel ko talaga yon. Unlike the usual me pero hindi naman dahil sa stressed ako or something. Neither am I a fretful lady, just lonely. My Grandmother kasi has just passed away a week ago. She had been confined at ICU for week and it was a total grief seeing her suffered there. Just so sad na ginawa na naming lahat para mabuhay si lola pero nawala pa din sya. Most of the time, I blame it to the hospital. Tss. *sigh* Pero sabi nga ng High school best friend ko, si Julius, “Kung time na nga ng isang tao, time na nya. Lahat naman dadaan sa ganoon at kailangan nalang tanggapin.” Okay.. Its just so hard to let go. Sobrang naging close kasi kami ng lola ko, mahilig sa gala eh pero sya yung madaling sumaya kahit sa mga simpleng bagay lang na naiibigay sa kanya. Hays. Si lola kasi yung nagpalaki sa’kin, lagi kasing nasa work ang parents ko noon, I think until 10 years old ako, si lola pa din ang nag-aalaga sa’kin. Naaalala ko pa noong bata ako, yung mga nights na hindi ako makatulog kapag hindi ko katabi si lola, ang ginagawa pa ng parents ko, pinapatulog muna ko sa tabi ni lola, sa bahay nila tapos bubuhatin nalang ako pauwi sa’min.  Si lola din yung kasama ko lagi sumimba. Hays. Sobrang mamimiss ko talaga si lola, ngayon pa nga lang eh.. :’( I hope she’s happy now and I know, she’s already in good hands wherein there’s no pain and agony. I’ll forever cherish every moment I was with my lola. She’s extraordinary, I really don’t know why things like this need to happen but we just have to accept it. My dear lola, I love you so much. Tingin ko nga, hindi pa rin nagsi-sink in sa mind ko na wala na sya eh. Still can’t stop my tears from falling, its really heart-shattering. I’m so speechless to what I feel, all I know is I’m sad but I think I’m ready to let go na.. Nakakaiyak lang talaga minsan kapag naaalala ko si lola. *sigh*